Os meus amores: noveller och ballader” av Trindade Coelho är en samling noveller skrivna i slutet av 1800-talet. Boken utforskar troligen teman som kärlek, nostalgi och samhällsliv på landsbygden, och fångar essensen av mänskliga känslor genom olika berättelser och karaktärer som speglar en enklare, pastoralisk livsstil. Inledningen presenterar två noveller: “Idílio Rústico” och “Sultão”, som visar element av landsbygdslivet i Portugal. I “Idílio Rústico” möter vi Gonçalo, en ung herde, som leder sitt hjord och minns en flicka vid namn Rosária – deras oskyldiga förbindelse skildras genom lekfulla samtal och delade drömmar. Atmosfären är fridfull och skildrar den idylliska landsbygdslandskapet. I den andra novellen, “Sultão”, stöter vi på Tomé da Eira, som har en komisk relation med sin älskade asna, Sultão. Berättelsen är fylld av humor och värme och visar Tomés lekfulla samspel med Sultão – det skapar en lättvindig stämning som resonerar med universella teman om sällskap och gemenskap.