Fra Angelico” av J. B. Supino är en historisk skildring skriven i början av 1900-talet. Verket utforskar livet och de konstnärliga bidragen som Fra Giovanni Angelico, även känd som Fra Angelico, gjort – en av Italiens främsta målare under renässansen. Det belyser hans fromma natur, den mystiska och fredfulla stilen i hans konst samt den betydande inflytelse han hade på både det andliga och konstnärliga områdena under sitt liv. I början av texten reflekterar författaren över de legendariska aspekterna av Fra Angelicos liv och skildrar honom som en djupt andlig person som inföll sin konst med fromhet och respekt. Berättelsen sätter tonen genom att diskutera hans kreativa process – som enligt uppgifter innebar bön och en tillstånd av fromhet innan han påbörjade sina målningar. Den ger också en inblick i hans tidiga år, med fokus på hans konstnärliga utbildning och hur han utvecklades från att arbeta med illuminerade manuskript till att skapa mästerliga tavlor och fresker. Det inledande delen lägger grunden för en vidare utforskning av Angelicos verk samt den historiska kontext som omgav hans liv – och tyder på ett sammanflätat samband mellan tro och konstnärlighet.