Fra Angelico” av J. B. Supino är en historisk skildring skriven i början av 1900-talet. Verket gräver djupet in i livet och konstnärliga bidragen från Fra Giovanni Angelico, även känd som Fra Angelico, en av de främsta målarna under den italienska renesansen. Det utforskar hans fromma natur, den mystiska ogjorda stillheten i hans konst samt den betydande inflytelse han hade på både det andliga och konstnärliga områdena under sitt liv. I början av texten reflekterar författaren över de legendariska aspekterna av Fra Angelicos liv och skildrar honom som en djupt andlig person som genlade sin konst med fromhet och vördnad. Berättelsen sätter tonen genom att diskutera hans kreativa process, som enligt uppgifter innebar bön och en tillstånd av fromhet innan han började måla. Den ger också inblick i hans tidiga år, lyser fram hans konstnärliga utbildning samt hur han utvecklades från att skapa upplysande manuskript till att skapa meisterliga målningar och fresker. Inledningsdelen lägger grunden för vidare utforskning av Angelicos verk och den historiska sammanhanget kring hans liv, och tyder på en sammanflätad kombination av tro och konstnärlighet.