„Grundvallarna till arternas uppkomst“ av Charles Darwin är en vetenskaplig publikation skriven i början till mitten av 1800-talet. Verket består av två essäer skrivna respektive 1842 och 1844, och de lägger grunden för teorin om evolution genom naturligt urval. Esséerna undersöker mekanismerna bakom variation hos arter, principerna som styr urvalsprocesser hos både domesticerade och vilda organismer, samt bevisen för att arter härstammar från gemensamma förfäder. Inledningen till „Grundvallarna till arternas uppkomst“ introducerar läsaren för Darwins undersökande tankar om evolution, och börjar med de påverkan som formade hans syn på arters förändringsförmåga. Texten reflekterar över Darwins tidiga uppfattningar om evolution, stöttade av olika observationer och vetenskapliga debatter. Den diskuterar betydelsen av naturligt urval, variation och de gradvisa förändringarna hos arter över tid, och kontrasterar dem med människans selektiva avelsmetoder. I heilden skapar inledningssekvenserna en omfattande ramverk som stödjer Darwins argument för evolutionsteorin, och förbereder läsaren för de mer detaljerade resonemangen och slutsatserna som följer i esséerna.