”Ungdom” av Leo Tolstoj är en halvbiografisk roman som skrevs i slutet av 1800-talet. Berättelsen återges av en ung huvudperson som reflekterar över sin övergång från barndom till ungdom och fokuserar på hans tankar om moral, självförbättring samt den ysterhet och förvirring som följer med ungdomsåren. Centralt i berättelsen är hans umgänge med vänner och familj, särskilt med hans mentor Dimitri, som väcker en förnyad strävan efter dygd och djup självrannsakan inför framtiden. I början av romanen berättar huvudpersonen om sin ungdoms första skede medan han brottas med känslor av otillräcklighet och självmedvetenhet. Han är nästan sexton år och befinner sig mellan utbildningens inflytande och vårens upprymda undertoner, som väcker drömmar om förbättring och äventyr. Inledningen etablerar också hans relationer till betydelsefulla personer, samtidigt som han reflekterar över sitt utseende, sina innersta tankar och sina ambitioner att bli en bättre människa. Han pendlar mellan högtflygande ideal, som att ägna sig åt välgörenhet, och den bistra verkligheten i sitt händelselösa liv, vilket ofta leder honom till overksamma funderingar och dagdrömmar. Inledningen ger en rik bakgrund åt hans moraliska kamp och anger tonen för en utvecklingsroman där han navigerar ungdomens och självupptäcktens komplexitet.
Wikipedia-sida om den här boken: en.wikipedia.org/wiki/Youth_(Tolstoy_novel))