”De Rariorum Animalium atque Stirpium Historia” av John Caius är en vetenskaplig publikation skriven i slutet av 1500-talet. Verket är en tidig text om naturhistoria och fokuserar på beskrivningen och klassificeringen av sällsynta djur och växter som påträffas i Storbritannien. Det förenar detaljerade anatomiska beskrivningar med observationer av olika arters beteende och livsmiljöer och bidrar därmed till zoologin och botaniken under renässansen. Inledningsvis presenteras det vetenskapliga sammanhang i vilket Caius verkar, och bidragen från tidigare naturforskare som Aristoteles erkänns. Han uttrycker en önskan att skildra Storbritanniens unika fauna och flora och sammanställer information som han själv och andra har observerat. Caius inleder sin undersökning med detaljerade redogörelser för olika fyrfotadjur och ger intrikata beskrivningar av deras fysiska egenskaper och beteenden, exempelvis den getuliska hunden och andra exotiska arter. Detta avsnitt lägger grunden för en omfattande undersökning av växt- och djurlivet och betonar sällsyntheten och betydelsen hos hans studieobjekt i såväl naturhistoriens som den mänskliga kunskapens sammanhang.