”De Canibus Britannicis: Of Englishe Dogges” av John Caius är en vetenskaplig avhandling skriven i slutet av 1500-talet. Verket fokuserar på de olika hundraser som hör hemma i England och utforskar deras egenskaper, användningsområden och särdrag. Författaren undersöker deras roller inom jakt och i hemmiljö och klassificerar dem effektivt i kategorier utifrån deras egenskaper och funktioner. I början av texten vänder sig Caius till sin vän och lärde kollega Conrad Gesner och redogör för sin avsikt att ge en detaljerad beskrivning av engelska hundar. Han betonar dessa djurs betydelse både i jakten och som sällskap och hävdar att de kan delas in i tre huvudkategorier: ädla, folkliga och degenererade raser. Caius utvecklar sedan beskrivningen av olika raser inom den ädla kategorin och redogör för deras jaktförmåga och anatomiska kännetecken, såsom stövaren (”Sagax”), harrierhunden och andra, vilket antyder att var och en har sin egen metod och sitt eget syfte inom jakten. Denna inledande del lägger grunden för en omfattande utforskning av hundraser, etablerar författarens sakkunskap och framhäver ämnets betydelse både inom naturhistorien och i mänsklig verksamhet.