”India, dess liv och tankevärld” av John P. Jones är en sociokulturell studie skriven i början av 1900-talet. Verket syftar till att belysa komplexiteten i det indiska livet och den indiska kulturen samt de olika trossystem som samexisterar på subkontinenten. Författaren, som bygger på sin omfattande erfarenhet av Indien, fördjupar sig i den djupa klyftan och oförståelsen mellan västerlänningar och den indiska befolkningen och försöker överbrygga denna genom förståelse och gemensam kunskap. Bokens inledning introducerar temat oro i Indien och utmanar den traditionella föreställningen om landet som passivt och orörligt. Jones framhåller att Indien genomgår ett betydande uppvaknande, drivet av flera faktorer, däribland västerländsk utbildning, politiska rörelser och inflytandet från historiska händelser som Japans seger över Ryssland. Han lyfter fram det missnöje som växer bland de bildade klasserna till följd av deras underordnade ställning under det brittiska styret och undersöker de rasrelaterade spänningar och ideologiska konflikter som uppstår under denna omvandling. Genom denna analys lägger han grunden för en djupare utforskning av Indiens sociala och politiska verklighet vid denna tid och antyder att denna oro både är ett symtom på större globala förändringar och ett inre uppvaknande mot självbestämmande.