”The Christian Use of the Psalter” av A. R. Whitham är en teologisk undersökning skriven i början av 1900-talet. Texten fungerar som en vägledning för att förstå Psaltarens betydelse och användning inom ramen för kristen gudstjänst, särskilt för vanliga troende som kan finna Psaltaren svår att tolka. Författaren bygger på historiska och teologiska grunder för att hävda att Psaltaren är en integrerad del av den kristna tron och blottlägger teman som lovprisning, bön och mänsklig erfarenhet, vilka väcker djup genklang hos gudstjänstdeltagarna. I början av verket presenterar Whitham Psaltaren som ett centralt inslag i kristen liturgi och personlig andakt och framhäver dess kontinuitet med judiska traditioner. Han redogör för Psaltarens historiska sammanhang och betonar dess relevans för kristen tro och gudstjänst, samtidigt som han påpekar hur den uttrycker mänsklighetens gensvar på Guds uppenbarelse. Whitham erkänner också de svårigheter som är förknippade med att tolka Psaltaren på grund av dess poetiska karaktär och det kulturella avståndet till dagens läsare. Genom sin analys vill han överbrygga denna klyfta och uppmuntra till en djupare uppskattning av Psaltaren som en källa till andlig näring och vägledning inom den kristna traditionen.