”惡魔” (Akuma) av Jun’ichiro Tanizaki är en roman skriven i början av 1900-talet. Verket utforskar teman som begär, neuros och den modernitetens kamp som huvudpersonen möter i det urbana Japan. Genom levande och komplexa personporträtt undersöker det den psykologiska oro som uppstår när deras liv flätas samman i en stad som sjuder av både frestelser och ångest. Berättelsen kretsar kring Saeki, en ung man som nyligen har flyttat till Tokyo och är fylld av en känsla av fruktan och förtvivlan. Han brottas med sina känslor för sin kusin Teruko, som förkroppsligar både lockelse och fara, samtidigt som han måste hantera sin rival Suzukis oroande närvaro. Saekis inre konflikter förvärras av hans tilltagande alkoholism och de hemsökande minnena från hans förflutna. När han blir alltmer paranoid och besatt förvandlas världen omkring honom till en mardrömslik spegling av hans rädslor, medan hans relationer blir allt mer spända. Handlingen utgör en mörk utforskning av mänskligt begär, identitet och den psykologiska press som samhällsförväntningar medför.