«Mirakelmakare och deras metoder» av Harry Houdini är en detaljerad avslöjande skildring av teknikerna och knepen hos olika artister som påstår sig ha övernaturliga förmågor, skriven under slutet av 1800-talet. Verket fungerar som en historisk redogörelse för underhållare som eldslukare, svärdslukare och andra så kallade ”mirakelmakare”. Houdinis egna erfarenheter och kunskaper om scenillusioner ger insikter i metoderna bakom dessa föreställningar samt i psykologin hos både artisterna och publiken, som ofta fascineras av deras nummer. I bokens inledning presenteras Houdinis syn på förundran och illusion, med betoning på människans fascination för det extraordinära. Han skildrar elddyrkans ursprung och mystiken kring eldslukning i olika kulturer och knyter historiska sedvänjor till samtida föreställningar. Houdini visar dessa nummers rituella karaktär, exempelvis olika folks eldvandringsceremonier, samtidigt som han förebådar de vetenskapliga förklaringar som följer i senare kapitel. När han lägger grunden ser läsarna fram emot en grundlig undersökning av illusionens konst, inklusive hemligheterna bakom de berömda våghalsiga bedrifter som under historiens gång utförts av kända underhållare.