”The Early Norman Castles of the British Isles” av Ella S. Armitage är en historisk skildring skriven i början av 1900-talet. Boken undersöker arkitekturen och betydelsen hos tidiga normandiska borgar i Storbritannien och Irland och beskriver utvecklingen från anglosaxiska och danska befästningar till normandernas införande av det privata borgsystemet. Den utgör en omfattande studie av borgarkitektur och syftar till att sammanställa väsentlig information för forskare som intresserar sig för dessa byggnaders historia och utveckling. I början av verket diskuterar författaren hur jordverk försummades inom den engelska arkeologin fram till modern tid och framhåller att tidiga auktoriteter som Leland dokumenterade befästningar, medan senare forskare förbisåg dem. Armitage nämner framstående personer inom arkeologiska kretsar som bidrog till förståelsen av dessa byggnadsverk. Det inledande avsnittet betonar behovet av systematiska studier för att skilja mellan olika typer av jordverk, särskilt vallborgar omgivna av vallgrav, som ofta förknippas med normandisk arkitektur. Detta banar väg för en djupare granskning av de befästningar som uppstod efter den normandiska erövringen och belyser borgarnas betydelse, inte bara som militära anläggningar utan som centrala delar av det feodala landskapet i det medeltida Storbritannien.