”Incesto: novela original” av Eduardo Zamacois är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen utforskar komplexa familjerelationer och sociala förvecklingar med fokus på teman som besatthet, begär och de moraliska dilemman som rollfigurerna ställs inför. Centrala i berättelsen är Mercedes, en ung kvinna som kämpar med sina vaknande passioner, och hennes far don Pedro Gómez-Urquijo, en djupt introspektiv författare som hyser farhågor om litteraturens inflytande på sin dotter. Romanens inledning utspelar sig i ett melankoliskt hem, där Mercedes, som beskrivs som blek och bekymrad, just har sagt god natt och iakttas av sin far och mor, don Pedro och Balbina. Medan de samtalar uttrycker don Pedro djup oro över litteraturens skadliga inverkan på unga sinnen och bekymrar sig över konsekvenserna av att Mercedes läser förbjudna texter. Deras diskussion avslöjar föräldrarnas ängslan inför dotterns möjliga förvecklingar, särskilt med en person vid namn Roberto Alcalá. Spänningen mellan uppfattning och verklighet är påtaglig när don Pedro reflekterar över sina egna litterära verk och deras inverkan, vilket slutligen antyder en övergripande känsla av olycksbådande aningar inför den sårbarhet som följer med ungdom och begär.