Pragmatism: Ett nytt namn för vissa gamla tänkesätt” av William James är en filosofisk behandling skriven i början av 1900-talet. Verket syftar till att utforska den pragmatiska rörelsen inom filosofin, som strävar efter att förena empiriska bevis med de bredare existentiella frågorna kring mänskligt liv och trosystem. Det tar upp dikotomin mellan rationalistiskt och empiristiskt tänkande och föreslår att pragmatism kan förmedla dessa två tillvägagångssätt genom att rampla in filosofiska frågor i sammanhanget av praktiska konsekvenser och mänsklig erfarenhet. Bokens inledning innehåller en författarskap som förklarar sammanhanget bakom James föreläsningar och belyser hans syfte att presentera en gemensam förståelse av pragmatism utan att använda alltför tekniskt språk. Han betonar filosofins betydelse för att forma individers perspektiv på existensen och uttrycker tro på människans inneboende strävan efter sammanhängande mellan fakta och idealer. I sin första föreläsning skildrar James den dominerande filosofiska dilemmatiken i sin tid, med fokus på spänningen mellan de mildsinnade (rationella) och de hårdahuvade (empiristiska) individerna. Han reflekterar över skillnaden mellan dem som värdesätter abstrakta principer och dem som prioriterar konkreta fakta, vilket lägger grunden för hans utforskning av pragmatism som ett ramverk som kan förena dessa motsatta tillvägagångssätt att förstå verkligheten.
Fortsättning: Sanningens betydelse.
The Varieties of Religious Experience: A Study in Human Nature
P
B1
The Principles of Psychology, Volume 1 (of 2)
W
B2
The Will to Believe, and Other Essays in Popular Philosophy
T
B2
Talks To Teachers On Psychology; And To Students On Some Of Life's Ideals
P
B1
Psychology: Briefer Course
P
B1
The Principles of Psychology, Volume 2 (of 2)