Sanningens betydelse” av William James är ett filosofiskt verk skrivet i början av 1900-talet och fungerar som uppföljare till hans tidigare verk “Pragmatism”. Boken utforskar begreppet sanning ur ett pragmatistiskt perspektiv, undersöker hur övertygelser överensstämmer med verkligheten och de praktiska konsekvenser som uppstår av denna relation. Författaren tar itu med kritik mot sin pragmatistiska tillvägagångssätt och gräver djupare in i den filosofiska debatten om sanningens natur, med fokus på dess funktion i förhållande till mänsklig upplevelse. Bokens inledning består av en förord som lägger grunden för diskussionen om sanning och betonar dess dynamiska natur – som något som “händer” idéer och bekräftas genom erfarenhet. James beskriver den pragmatistiska synen att sanna idéer är de som kan assimileras och verifieras i verkliga sammanhang, i kontrast till traditionella uppfattningar som enbart fokuserar på sanningens abstrakta egenskaper. Han tar även upp kritik från andra filosofer och diskuterar vikten av radikal empirism för att förstå hur kognition och verklighet är sammankopplade. I en livlig och fängslande prosa lägger James grunden för en betraktning av pragmatismens implikationer för vår förståelse av sanning, vilket utgör en viktig förberedelse till de kapitel som följer.
Följuppsättning till: Pragmatism.
The Varieties of Religious Experience: A Study in Human Nature
P
B1
The Principles of Psychology, Volume 1 (of 2)
W
B2
The Will to Believe, and Other Essays in Popular Philosophy
T
B2
Talks To Teachers On Psychology; And To Students On Some Of Life's Ideals
P
B1
The Principles of Psychology, Volume 2 (of 2)
P
B1
Psychology: Briefer Course