„Meningen av sanning“ eftir William James är ett filosofiskt verk skrivet i början av 1900-talet och fungerar som uppföljare till hans tidigare verk „Pragmatism“. Boken utforskar begreppet sanning ur pragmatistisk synvinkel, undersöker hur övertygelser stämmer överens med verkligheten och de praktiska konsekvenser som uppstår av denna relation. Författaren tar upp kritik mot sin pragmatistiska tillvägagångssätt och gräver djupare i den filosofiska debatten om sanningens natur, med fokus på dess funktion i förhållande till mänsklig upplevelse. Boken inleds med en förord som lagar grunden för diskussionen om sanning och betonar hennes dynamiska natur – som något som “sker” hos idéer och bekräftas genom erfarenhet. James framför den pragmatistiska synen att sanna idéer är de som kan assimileras och verifieras i verkliga sammanhang, i kontrast till traditionella uppfattningar som enbart fokuserar på abstrakta egenskaper hos sanning. Han tar upp kritik från andra filosofer och diskuterar vikten av radikal empirism för att förstå hur kunskap och verklighet är sammanlänkade. I livlig och engagerande prosa lägger James grunden för en diskussion om pragmatismens inverkan på vår förståelse av sanning, vilket utgör grundlaget för de kapitler som följer.
Följupplaga till: Pragmatism.
The Varieties of Religious Experience: A Study in Human Nature
P
B1
The Principles of Psychology, Volume 1 (of 2)
W
B2
The Will to Believe, and Other Essays in Popular Philosophy
T
B2
Talks To Teachers On Psychology; And To Students On Some Of Life's Ideals
P
B1
The Principles of Psychology, Volume 2 (of 2)
P
B1
Psychology: Briefer Course