Les grandes dames” av Arsène Houssaye är en roman som troligen skrevs i slutet av 1800-talet och speglar komplexiteten i det pariska samhället under andra kejsariatet. Boken utforskar teman som kärlek, önskan och kvinnliga arketyper, blandade med historiska och samhällskommentarer – särskilt med fokus på rykte och inflytande hos kvinnor i den tiden. Huvudpersonen, Jean-Octave de Parisis, även känd som Don Juan de Parisis, navigerar en värld av romantik och hjärtesorg och reflekterar över naturn hos sina relationer med kvinnor samt de samhällliga förväntningarna som omger dem. I början av romanen presenteras Octave de Parisis som en attraktiv och karismatisk figur, känd för sin charm och rykte bland kvinnor. När han ser en vacker ung flicka i Bois de Boulogne blir han ögonblickligen fängslad av hennes närvaro, vilket väcker hans funderingar om kärlek och de komplexiteter som hör till den. Texten sätter tonen för Octaves inre kamp med känslomässig sårbarhet och samhällsnormer, och betonar hans rädsla för romantiska förbindelser. I de inledande kapitlen fördjupas även berättelsen i legenderna om familjen Parisis – vilket antyder en förbannelse som plågar deras ätt, och därmed förutsäger de tragiska utfall som kärlek kan medföra i deras liv.