Femton år i helvetet” av Luther Benson är en självbiografi skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen skildrar författarens plågsamma upplevelser med alkoholberoende, och beskriver hur han föll in i förtvivlan samt vilken förödande påverkan hans val hade på honom själv och de omkring honom. Boken fungerar både som en varnande berättelse och som ett personligt reflektionsverk över konsekvenserna av alkoholism och kampen mot frigörelse. I början av självbiografin introducerar Benson sin livshistoria med en gripande förord, där han ger en rå och ofilterad skildring av sina upplevelser. Han reflekterar över sitt traumatiska barndomstid, präglat av ett djupt känslor av sorg och en benägenhet till beroende, och antyder hur tunga emotionella bördor alkohol har varit för honom under hela sitt liv. I de inledande kapitlen berättar Benson om sina tidiga möten med alkohol, och betonar hur hans ursprungliga nyfikenhet ledde till spiralerande beroenden och djup ånger. Berättelsen skapar en levande bild av de smärtsamma minnen och kamparna han stod inför – vilket lägger grunden för en resa fylld av oro, ånger och ett starkt längtan efter tröst, som han i slutändan söker genom att förstå sitt lidande.