Inledning till studiet av den experimentella medicinen” av Claude Bernard är en vetenskaplig publikation skriven i mitten av 1800-talet. Denna grundläggande verksamling utforskar principerna inom den experimentella medicinen och betonar nödvändigheten av observation och experimentering för att förstå fysiologiska och patologiska fenomen. Bernards syfte är att definiera en vetenskaplig tillvägagångssätt i medicin, där metodisk undersökning av livsprocesser anses avgörande för att utveckla en omfattande medicinsk vetenskap. Textens inledning belyser den historiska kampen som medicinen har kämpat för att förstå hälsa och sjukdom, samt övergången från empiriska metoder till mer systematiska experimentella tillvägagångssätt. Den diskuterar utvecklingen av medicinsk praxis, värdet av fysiologisk kunskap och den avgörande rollen som noggranna experimentella undersökningar spelar för att skapa korrekt medicinsk kunskap. Bernard skiljer tydligt mellan observation och experiment och hävdar att observationen avslöjar naturliga fenomen, medan experimentering aktivt arbetar med dessa fenomen för att upptäcka djupare sanningar om hur kroppen fungerar i hälsa och sjukdom. Genom denna inledning lägger han grunden för en metodologiskt välgrundad tillvägagångssätt i medicinsk forskning som förenar teori och praktisk tillämpning.