”Dictionnaire raisonné de l'architecture française du XIe au XVIe siècle – Tome premier” av Eugène Viollet-le-Duc är en detaljerad vetenskaplig publikation från mitten av 1800-talet. Denna omfattande ordbok fokuserar på fransk arkitektur, särskilt från 1000- till 1500-talet, och utforskar dess historiska utveckling och stilar. Verket fungerar både som referensverk och som en uppskattning av medeltidens arkitektoniska principer och finesser. I verkets inledning skildrar författaren sin djupa beundran för den medeltida franska arkitekturen och betonar bristen på tillräckliga resurser och vetenskaplig uppmärksamhet när han började sina studier 25 år tidigare. Viollet-le-Duc reflekterar över de betydande framsteg som sedan dess har gjorts i förståelsen av och uppskattningen för historiska monument. Han diskuterar arkitektoniska formers och stilars utveckling, vikten av att klassificera dem efter epok samt det avgörande sambandet mellan arkitekturen och det kulturella sammanhang i vilket den utvecklades. Hans mål är ytterst att förmedla den medeltida arkitekturens djup och rikedom och att uppmuntra framtida studier att uppskatta dess betydelse i Frankrikes historia.