Inledning till studiet av den experimentella medicinen” av Claude Bernard är en vetenskaplig publikation skriven i mitten av 1800-talet. Denna grundläggande verksamling utforskar principerna inom den experimentella medicinen och betonar nödvändigheten av observation och experimentering för att förstå fysiologiska och patologiska fenomen. Bernard syftar till att definiera en vetenskaplig metod i medicin och understryker vikten av metoderisk undersökning av livsprocesser för att utveckla en omfattande medicinsk vetenskap. I inledningen tar han upp den historiska kampen som medicinen har kämpat för att förstå hälsa och sjukdom, och belyser övergången från empiriska metoder till mer systematiska, experimentella tillvägagångssätt. Boken diskuterar utvecklingen av medicinsk praxis, värdet av fysiologisk kunskap samt den avgörande rollen som noggranna experimentella undersökningar spelar för att bygga upp korrekt medicinsk kunskap. Bernard skiljer mellan observation och experiment och hävdar att observationen avslöjar naturliga fenomen, medan experimentering aktivt arbetar med dessa fenomen för att upptäcka djupare sanningar om hur kroppen fungerar i hälsa och sjukdom. Genom denna inledning lägger han grunden för en metodologiskt grundad tillvägagångssätt i medicinsk forskning som förenar teori och praktisk tillämpning.