Herfsttij der Middeleeuwen” av Johan Huizinga är en historisk studie publicerad 1919. Studien undersöker Frankrike och Nederländerna under 1300- och 1400-talen och argumenterar att den överdrivna formaliteten och romantiken i senmedeltida hovliv fungerade som en försvarsmekanism mot samhällets ökande brutalisering. Genom att bygga på krönikor och litteratur snarare än arkivdokument har detta banbrytande verk lagt grunden för kultur- och mentalitetshistoria, och lyckas återskapa atmosfären hos en hela era i ett litterärt styll.