Herfsttij der Middeleeuwen” av Johan Huizinga är en historisk studie publicerad 1919. Boken undersöker Frankrike och Nederländerna under 1300- och 1400-talet och argumenterar att den överdrivna formella strukturen och romantiken i högmedeltida hovliv fungerade som en försvarsmekanism mot samhällets ökande brutalisering. Genom att bygga på krönikor och litteratur snarare än arkivdokument har detta banbrytande verk lagt grunden för studier av kultur och mentalitet, och lyckas återskapa atmosfären hos en hel tidsålder i litterär form.