Chateaubriand” av Jules Lemaître är en litterär biografi skriven i slutet av 1800-talet. Verket fördjupar sig i livet och arvet av den franske författaren François-Auguste de Chateaubriand och tar upp hans barndom, formativa upplevelser samt de tidiga inflyten som formade hans romantiska stil och filosofiska efterforskningar. Lemaître ger en utforskning av Chateaubriands unika position som ligger mellan det gamla regimet och revolutionen, och illustrerar hur viktig han var för franska litteraturen och den romantiska rörelsen. Bokens inledning ger en livfull skildring av huvudpersonens tidiga år och lägger grunden för en djupgående analys av hans liv. Lemaître målar ett porträtt av en känslig och fantasifull barn som föddes i Saint-Malo – ett turbulent barndomstid som präglades av brist på föräldrars kärlek och en djup melankoli. Chateaubriand kämpar med känslor av frånskning och sorg, men hittar tröst i naturen och de tidiga rörelserna inom litteraturen. Berättelsen antyder även framtida konflikter och passioner i hans liv, och pekar på den revolutionära anda som skulle forma både hans personliga och litterära resa.