Chateaubriand” av Jules Lemaître är en litterär biografi skriven i slutet av 1800-talet. Verket fördjupar sig i livet och arvet hos den franska författaren François-Auguste de Chateaubriand och tar upp hans barndom, formande upplevelser samt de tidiga inflyenser som präglat hans romantiska stil och filosofiska efterforskningar. Lemaître ger en utforskning av Chateaubriands unika ställning mellan det gamla regimet och revolutionen och visar hur viktig han var för franska litteraturen och den romantiska rörelsen. Början av “Chateaubriand” ger en livfull skildring av huvudkaraktärens tidiga år, vilket lägger grunden för en djupgående analys av hans liv. Lemaître målar ett porträtt av en känslig och fantasifull barn född i Saint-Malo – ett barndomstid som präglades av brist på föräldrakärlek och en djup melankoli. Chateaubriand kämpar med känslor av frånvändhet och sorg, men finner tröst i naturen och de tidiga rörelserna inom litteraturen. Berättelsen antyder framtida konflikter och passioner i hans liv och pekar på den revolutionära anda tiden som skulle forma både hans personliga och litterära resa.