Indien: Vad kan det lära oss?” av F. Max Müller är ett vetenskapligt verk som består av en serie föreläsningar hållna vid Universitetet i Cambridge och troligen skrivna i slutet av 1800-talet. Texten undersöker relevansen och betydelsen av Indiens forntida litteratur, kultur och visdom och tyder på att det finns värdefulla lärdomar att dra från denna civilisation. Müller tar även upp missuppfattningar kring Indiens intellektuella bidrag samt fördomar som invånarna i brittisk Indien stod inför. Inledningen till verket lägger grunden för en djupgående undersökning av vad Indien och dess forntida sanskrittlitteratur kan erbjuda den samtida västerländska samhället. Müller uttrycker tvivel om nytta som hans föreläsningar kan ha för personer som förbereder sig för tjänstgöring i indiska offentliga myndigheter och betonar vikten av att väcka ett äkta intresse för Indien samt en djupare förståelse av landet. Han motsätter sig den snäva synvinkeln som anser att Indiens omfattande kulturella och intellektuella resurser inte är värdiga studier, och föreslår att engagemang med Indiens arv kan berika livet för de som tjänstgör där – vilket främjar en djup känsla av samhörighet och respekt.