”Humanistisk omvårdnad” av Josephine G. Paterson och Loretta T. Zderad är en metateoretisk publikation med fokus på omvårdnadens filosofi och praktik, skriven under 1900-talets senare del. Verket syftar till att formulera principerna för humanistisk omvårdnadsteori och uppmuntrar sjuksköterskor att utveckla sig personligen samtidigt som de påverkar sina omvårdnadsgemenskaper positivt. Texten utgör en grundläggande utforskning av de mellanmänskliga och existentiella aspekterna av omvårdnadspraktiken och betonar betydelsen av mänsklig kontakt och dialog. Bokens inledning lägger en stabil grund för förståelsen av omvårdnadens dialektiska natur. Den introducerar uppfattningen att omvårdnad i grunden är en humanistisk verksamhet, präglad av intersubjektiva relationer mellan sjuksköterskor och patienter. Detta inledande avsnitt behandlar de utmaningar sjuksköterskor möter när de ska bevara sin identitet och känsla av mening i ett föränderligt vårdlandskap, samtidigt som värdet av autentisk kommunikation och ömsesidig utveckling lyfts fram. Ytterst fastslår det att omvårdnad inte enbart är ett tekniskt yrke utan en djupt relationell praktik med rötter i mänsklig erfarenhet, och uppmärksammar vikten av att sjuksköterskor reflekterar över sina egna levda erfarenheter för att berika sin praktik.