”FACECIES et motz subtilz, d'aucuns excellens esprits et tresnobles seigneurs” är en samling kvicka ordspråk och anekdoter som skrevs i mitten av 1500-talet. Verket innehåller en sammanställning av klipska insikter och humoristiska iakttagelser som tillskrivs olika adliga personer och utforskar lättsamma teman kring människans natur och samhällsnormer. Texten fungerar som en reflektion över komplexiteten i mänskligt beteende och lyfter fram det intressanta samspelet mellan visdom och dårskap. Samlingens inledande del lägger grunden för innehållet och visar författaren Loys Dominiques avsikt att erbjuda läsarna en form av förströelse genom litterär kvickhet. Texten introducerar olika personer, däribland Lorenzo de Medici och Puccio, och återger lustiga möten och små scener som betonar de humoristiska föreställningarna om livet och sociala roller som var rådande i renässansens samhälle. Varje anekdot skildrar unika situationer som väcker skratt och eftertanke, illustrerar skönheten och absurditeten i mänskliga relationer och inbjuder samtidigt läsarna att genom lättsamhet och visdom reflektera över den gemensamma mänskliga erfarenheten.