”Betrachtungen über die Grundlagen der Philosophie” av René Descartes är en filosofisk traktat skriven på 1600-talet. Verket utforskar grundläggande frågor om existensen, kunskapen och verklighetens natur, med fokus på tvivlets och förnuftets roll i att nå visshet. Det lägger grunden för den moderna filosofin och strävar efter att etablera ett systematiskt sätt att förstå världen. Textens inledande del presenterar Descartes metod med radikalt tvivel, där han ifrågasätter allt som han tidigare trott vara sant, särskilt sinnenas tillförlitlighet. Han begrundar möjligheten av en bedräglig demon som skulle kunna manipulera hans varseblivningar, vilket slutligen leder honom till slutsatsen att den enda oomtvistliga sanningen är hans egen existens – sammanfattad i den berömda frasen ”Cogito, ergo sum” (”Jag tänker, alltså finns jag”). Detta avsnitt banar väg för hans undersökning av medvetandets natur, förhållandet mellan medvetande och kropp samt Guds existens och etablerar det filosofiska ramverk som resten av traktaten bygger vidare på.