”El origen del pensamiento” av Armando Palacio Valdés är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen introducerar Mario, en ung och ambitiös skulptör som navigerar bland sina romantiska känslor mitt i livets komplexitet och de sociala relationerna i Madrid. Hans upplevelser på ett kafé och hans umgänge med familj och vänner bäddar för en djupare utforskning av kärlek, ambitioner och en konstnärs vedermödor. Romanens inledning skildrar Marios oro och fysiska obehag när han i ett försök att njuta av sitt kaffe betraktar en familj vid ett närliggande bord. Han befinner sig i sällskap med sin vän Adolfo och väntar ivrigt på att en man vid namn Don Laureano ska anlända; denne tycks vara en mentor eller en betydelsefull person i Marios liv. Berättelsen fångar Marios växande förälskelse i en ung kvinna på kaféet och lyfter fram hans känslomässiga tumult. Samtalen med olika kafégäster, däribland andra vänner och bekanta, förmedlar den livliga sociala dynamiken och de filosofiska diskussioner som var typiska för epoken. Dessa understryker Marios inre konflikt mellan hans konstnärliga passioner och personliga önskningar.