Elevator Systems of the Eiffel Tower, 1889
Om den här boken
”Hissystemen i Eiffeltornet, 1889” av Robert M. Vogel är en vetenskaplig publikation skriven under senare delen av 1900-talet, med särskilt fokus på den banbrytande hissteknik som användes i det ikoniska Eiffeltornet. Boken följer utvecklingen av motordrivna passagerarhissar från deras uppkomst i mitten av 1800-talet och fram till de innovativa system som installerades i Eiffeltornet inför världsutställningen i Paris 1889. Den går på djupet med de tekniska utmaningarna kring kapacitet och säkerhet samt den unika konstruktionslösning som tornbenens krökning krävde. Boken redogör utförligt för de olika hissystem som utvecklades för Eiffeltornet, med huvudsakligt fokus på Otis-systemet, som var hydrauliskt och utformat för att anpassas till tornets lutning. Vogel diskuterar flera anbudsgivares försök och det slutliga beslutet att använda Otis konstruktion, trots inledande tveksamhet kring dess komplexitet och buller. Dessutom undersöker boken två andra system—Roux-, Combaluzier- och Lepape-systemet för de lägre nivåerna, vilket förbättrade den vertikala transportens övergripande funktion i tornet. Genom grundlig forskning och tekniska specifikationer visar Vogel inte bara de mekaniska innovationerna utan också dessa hissystems större betydelse i samband med arkitektoniska framsteg och allmänhetens tillgång till monumentala höjder.
