”Ποίος ήτον ο φονεύς του αδελφού μου” av G. M. Vizyenos är en kortroman skriven i slutet av 1800-talet. Verket tycks utforska personliga och familjära teman genom en dramatisk berättelse som antyder djupare psykologiska strömningar. Berättelsen kretsar sannolikt kring en mor och hennes två söner och skildrar deras inbördes relationer samt möjligen de skuggor som en brors tidigare handlingar eller öde kastar. I kortromanens början samlas familjen kring bordet, där modern uttrycker en önskan att äntligen få äta efter en lång väntan. En dialog utspelar sig mellan henne och en av sönerna, präglad av lekfulla repliker men samtidigt antydande gripande underliggande känslor. När modern reflekterar över de gångna åren och den länge efterlängtade återföreningen med sin son väcker texten en känsla av nostalgi och en mors längtan, som placerar familjemiljön mot en bakgrund av förlust och saknad. Detta subtila samspel banar väg för en berättelse som tycks förena inslag av vardagsliv med tyngden av olösta familjeproblem.
Wikipedia-sida om den här boken: el.wikipedia.org/wiki/%CE%A0%CE%BF%CE%AF%CE%BF%CF%82_%CE%AE%CF%84%CE%BF%CE%BD_%CE%BF_%CF%86%CE%BF%CE%BD%CE%B5%CF%8D%CF%82_%CF%84%CE%BF%CF%85_%CE%B1%CE%B4%CE%B5%CE%BB%CF%86%CE%BF%CF%8D_%CE%BC%CE%BF%CF%85