”Rom” av Émile Zola är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen följer abbé Pierre Froment, en fransk präst som efter en mödosam resa anländer till Rom, fylld av förväntan och längtan efter att utforska staden som förkroppsligar hans drömmar. Teman som tro, social rättvisa och strävan efter andlig förnyelse i ett samhälle i förändring är sannolikt centrala i berättelsen. I början av romanen möter läsaren Pierre Froment när han tar sig fram genom Roms livliga gator, överväldigad av stadens skönhet och historiska betydelse. Inledningen skildrar hans ankomst och den första färden genom stadens sevärdheter, vilket speglar hans inre oro och en djup längtan efter mening i livet. När han betraktar landskapet tänker han på sina tidigare erfarenheter, däribland sin kamp med tron och sitt nyligen utförda välgörenhetsarbete, som har blottlagt fattigdomens hårda verklighet för honom. Scenen etablerar effektivt berättelsens centrala konflikt, där Pierres strävan efter en förnyad katolicism förenas med hans uppdrag som social aktivist mot bakgrund av andliga och samhälleliga förändringar i världen.
De tre städerna, del 2. Wikipediasida om denna bok: it.wikipedia.org/wiki/Roma_(Zola))