”Vecchie storie d’amore” av Adolfo Albertazzi är en samling skönlitterära berättelser skrivna i slutet av 1800-talet. Verket utforskar olika berättelser som skildrar kärlekens och de mänskliga passionernas finesser i skilda miljöer och bland olika gestalter. Berättelserna speglar sannolikt samhällsnormer, personliga konflikter och den tidlösa karaktären hos romantiska förvecklingar som sträcker sig bortom tiden. Den inledande delen presenterar läsarna för Ugo, en ung väpnare i hushållet hos castellano di Ripalta, som har uppfostrats med kärlek och i förväntan om att dubbas till riddare. Ugo har utvecklat en nära och lekfull relation till Madonna Ginevra, borgens härskarinna, men när han blir äldre blir han medveten om sina spirande känslor för henne. Detta inledande avsnitt lägger grunden för Ugos inre kamp när han brottas med obesvarad kärlek och vuxenlivets komplexitet, och fångar den känslomässiga djuphet och romantiska spänning som sannolikt kommer att återkomma som ett tema genom hela samlingen.