”Leibnitz’ Monadologie” av Gottfried Wilhelm Leibniz är en filosofisk text skriven 1714. I nittio kortfattade paragrafer presenterar Leibniz en radikal metafysisk vision: verkligheten består av enkla, odelbara substanser kallade monader. Dessa oräkneliga monader existerar i en förutbestämd harmoni orkestrerad av Gud, och var och en uppfattar universum ur sitt unika perspektiv utan att direkt interagera med de andra. Leibniz föreslår ett hierarkiskt kosmos där kropp och själ synkroniseras fullkomligt och förklarar tillvaron genom ett elegant, om än kontraintuitivt, urverk av samordnade men isolerade substanser.
Wikipedia-sida om den här boken: en.wikipedia.org/wiki/Monadology