"Gli eretici d'Italia, vol. I" av Cesare Cantù är en historisk skildring skriven i mitten av 1800-talet. Verket utforskar utvecklingen av religiösa idéer i Italien, med särskilt fokus på reformationens inverkan och katolicismens historiska sammanhang i landet. Det syftar till att belysa de framstående personer och händelser som utmanade de etablerade lärorna och betonar samspelet mellan tro, politik och samhälle. Inledningsdelen går in på författarens övertygelse om vikten av att förstå historiska religiösa rörelser för att fullt ut kunna begripa samhällsutvecklingen. Cesare Cantù kritiserar både historiska skildringar som förbiser den djupgående samhälleliga påverkan av religiösa reformer och kyrkliga berättelser som avfärdar reformatorerna som enbart vilseledda individer. Han argumenterar för en nyanserad syn på kättare, som bör betraktas som passionerade sanningssökare snarare än enbart som fiender till den etablerade tron, och etablerar en historisk ram som kommer att vägleda hans utforskning av Italiens religiösa landskap och dess relevans för samtida frågor. Genom detta perspektiv lägger författaren grunden för en ingående diskussion om det kristna tänkandets ursprung och dess utveckling genom historiska kriser.