”La Quimera” av Emilia Pardo Bazán är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Verket utforskar teman som social satir och individers inre kamp mot samhällets förväntningar, främst genom huvudpersonen Silvio Lagos erfarenheter. Han är en konstnär som brottas med sina konstnärliga ambitioner och den materiella världens lockelser. I berättelsens början ger författaren en prolog som behandlar satirens natur och skillnaderna mellan samhällsklasserna och antyder en djupare kommentar till samhällets problem. Därefter möter vi Silvio Lago, som anländer till en stad som heter Alborada i sökandet efter både gemenskap och mening. Genom möten med olika personer, däribland hans släktingar och en baronessa, blir Silvios inre konflikt mellan hans konstnärliga ambitioner och lockelsen i ett alldagligt liv tydlig. Berättelsen lägger grunden för Silvios utforskande av sina ambitioner mot bakgrund av de motstridiga önskningarna hos människorna omkring honom och lovar en djup skildring av mänsklig erfarenhet och konstnärlig längtan.