”Dulce Dueño” av grevinnan Emilia Pardo Bazán är en historisk roman skriven i början av 1900-talet. Med det antika Alexandria som bakgrund utforskar den Catarinas liv, en lärd och stolt prinsessa som kämpar med sina känslor av kärlek och egenvärde mot sin tids samhälleliga och religiösa normer. Berättelsen fördjupar sig i hennes sökande efter sann skönhet och kärlek och följer slutligen hennes komplexa identitet mitt i trons och begärets konflikter. Inledningen av ”Dulce Dueño” målar upp en stillsam scen där regnet faller mjukt utanför en gemytlig sammankomst i en by. I denna intima miljö samtalar tre personer om Sankt Katarina av Alexandria, vilket framhäver berättelsens historiska bakgrund. En kyrklig person läser om Katarinas liv och framställer henne som en symbol för intellekt och skönhet, en kvinna som mötte samhälleliga påtryckningar och förföljelse i en tumultartad tid. Mitt i dialogen antyder berättelsen Katarinas trots mot sina friare, hennes intellektuella strävanden och hennes inre konflikt kring kärleken – och lägger därmed grunden för hennes möte med teman som tro, rättvisa och sökandet efter identitet allteftersom berättelsen utvecklas.