”Los Raros” av Rubén Darío är en samling essäer och kritiska texter skrivna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Verket utforskar den symbolistiska rörelsen, med särskilt fokus på dess genomslag i Amerika, där Darío försökte introducera denna konstnärliga stil på sin kontinent. Genom sina reflektioner över olika poeter och konstnärer hyllar han individualism, kreativitet och strävan efter skönhet i konsten, samtidigt som han ger en rik bild av sin tids litterära influenser. I början av samlingen presenterar författaren ett förord som speglar hur hans tankar utvecklats under de senaste tolv åren, då han först kom i kontakt med symbolismen i Frankrike. Han erkänner den passion och beundran han hyser för konstnärer som Edgar Allan Poe och Flaubert, samtidigt som han kritiserar de rådande litterära strömningar som han anser sakna djup. Den inledande delen behandlar också centrala gestalter inom den symbolistiska rörelsen och betonar den konstnärliga genialitetens dubbelhet mot bakgrund av personliga konflikter. Därigenom skapas en ton som inbjuder läsaren att tränga djupare in i den litterära estetikens värld och dess utövare, så som Darío framställer dem.