The Critique of Practical Reason
Kritiken av praktiska förnuftet” av Immanuel Kant är ett filosofiskt verk publicerat 1788. Som den andra av Kants tre kritiker undersöker verket hur rent förnuft kan motivera moraliskt beteende oberoende av sinnesupplevelser. Verket fastställer principer för moral, granskar begreppet det högsta godet och introducerar de berömda postulaterna om Guds existens och själarnas odödlighet. Utifrån sina tidigare verk utvecklar Kant etiken inom sin bredare kritiska filosofi och undersöker hur endast förnuft bestämmer viljan.
Wikipediasida om denna bok: en.wikipedia.org/wiki/Critique_of_Practical_Reason