”Mirakler” av Alain-Fournier är en introspektiv roman skriven i början av 1900-talet. Verket fördjupar sig i teman som minne, idealism och verklighetens svårgripbara natur, och utforskar komplexiteten i mänskliga känslor och relationer. Central i berättelsen är Alain-Fournier själv, vars liv och strävanden genljuder genom hela texten, tillsammans med hans vänskapsrelationer och funderingar kring kärlek och konst. Inledningen av ”Mirakler” etablerar en eftertänksam ton när den introducerar en berättare som återger sin djupa förbindelse med Alain-Fournier, vilken grundlades under deras skolår. Avsnitten skildrar samtal om litteratur och vänskap samt den känslomässiga oro som Fournier upplever, särskilt i relation till sina ouppfyllda önskningar och idealiserade föreställningar om kvinnor. Allteftersom deras vänskap utvecklas iakttar berättaren Fourniers passion för poesi och litteratur — särskilt den symbolistiska rörelsen — vilket återspeglar den intrikata väv av ungdomlig introspektion och känslomässiga sökanden som präglar dem. Början bereder vägen för en djupare utforskning av Fourniers litterära resa, hans relationer och hans sökande efter mening bland livets flyktiga illusioner.