Berättelser om profeterna (före exil)” av Isaac Landman är en samling berättelser som fokuserar på de profetiska figurerna i det forntida Israel och skrevs i början av 1900-talet. Boken gräver djup in i dessa profeters liv, utmaningar och budskap, med särskild betoning på deras sociala och moraliska ansvar under en tid av stora omvälvningar och moralisk förfall i Israel. Bokens inledande del introducerar karaktären Amos, en herde från Tekoah, som blir starkt medveten om den utbredda orättvisa och korruptionen i Israel under kung Jeroboam II. Berättelsen skildrar levandegående hur folket firar efter Damaskus fall – vilket symboliserar slutet på konflikterna för Israel – men kontrasterar denna glädje med verkligheten av social ojämlikhet och fattigors lidande. Under berättelsens utveckling visar sig Amos som en passionerad förespråkare för rättvisa; han profeterar djärvt mot den rika eliten som förtrycker allmänheten, ifrågasätter status quo och förmedlar Guds budskap om moraliskt ansvar. Hans resa utgör en grund för viktiga reflektioner kring tro, rättvisa och konsekvenserna av samhällets tillfredsställelse med nuvarande förhållanden.