„Berättelser om profeterna (före fördrivningen)“ av Isaac Landman är en samling berättelser som fokuserar på de profetiska gestalerna i det forna Israel och skrevs i början av 1900-talet. Boken gräver djupare in i liv, utmaningar och budskapen från dessa profeter, med särskild betoning på deras sociala och moraliska ansvar under en tid av stora förändringar och moralisk förfall i Israel. Första delen av boken introducerar karaktären Amos, en herde från Tekoah, som blir ömtänksamme över den utbredda orättvisa och korruptionen i Israel under kung Jeroboam II. Berättelsen skildrar levande förtjusningarna efter fallet av Damaskus – vilket symboliserar slutet på konflikterna för Israel – men kontrasterar denna glädje med verkligheten av social ojämlikhet och fattigdomens lidanden. I takt med att berättelsen utvecklas visar sig Amos som en passionerad förespråkare för rättvisa; han profeterar djärvt mot den rika eliten som förtrycker vanliga människor, ifrågasätter status quo och förmedlar Guds budskap om moraliskt ansvar. Hans resa lägger grunden för betydande reflektioner över tro, rättvisa och konsekvenserna av samhällets tillgodoseende.