„Mirakel vår Herres“ av George MacDonald är en teologisk utforskning av de mirakel som Jesus utförde, skriven i slutet av 1800-talet. Boken inleds med en introduktion där författaren förklarar sin vilja att undersöka betydelsen av dessa mirakel som uttryck för Guds vilja och natur. MacDonald menar att dessa mirakel har ett dubbel syfte: de visar Jesu gudomliga auktoritet och ger insikter i Guds karaktär samt själva skapelsens natur. Inledningen bygger upp en ram för förståelsen av miraklena och betonar deras roll i att avslöja djupare sanningar om mänsklighetens relation till Gud. Författaren uttrycker en känsla av vördnad och nyfikenhet, ogörir frågor om naturn hos tro och andlig förståelse. Han hävdar att sann tro går bortom enbart tro på mirakulösa händelser, utan strävar istället efter en djupare förbindelse med det gudomliga. MacDonalds reflektioner över miraklena – inklusive Jesu första mirakel vid bröllopet i Kana – tyder på att dessa handlingar inte bara handlar om fysisk återställning, utan också om kärlekens förändrande kraft och det gudomliga närvaron i vardagen. Genom sin skrivande bjuder MacDonald läsarna in att fundera över de bredare implikationerna av dessa mirakulösa händelser och deras relevans för människans upplevelse av tro och helande.