«Verhaal van het vergaan van het jacht de Sperwer» av Hendrik Hamel är en historisk skildring skriven under början av 1900-talet. Verket berättar om erfarenheterna hos Sperwers skeppsbrutna besättning, som från 1653 till 1666 fann sig strandsatt på ön Quelpaert och senare på det koreanska fastlandet. Skildringen är betydelsefull eftersom den utgör en av de tidigaste detaljerade beskrivningarna av Korea och genom europeiska skeppsbrutnas ögon ger inblickar i landets kultur och folkets levnadssätt. Berättelsens inledning presenterar bakgrunden till fartyget Sperwer och dess olycksaliga resa som en del av Nederländska Ostindiska kompaniets flotta. Mot tidens politiska bakgrund återges händelserna som ledde fram till skeppsbrottet. Hamel, som var bokhållare ombord på Sperwer, redogör i detalj för de utmaningar besättningen mötte under sina tretton år i Korea och erbjuder en blandning av äventyr och förstahandsobservationer av ett till stor del outforskad och slutet land. Texten belyser inte bara deras kamp för överlevnad, utan framhäver också kontakterna mellan den strandsatta besättningen och lokalbefolkningen och banar väg för en fascinerande utforskning av kulturellt utbyte i en tid då Europas tillgång till Östasien var begränsad.