Observations upon the Prophecies of Daniel, and the Apocalypse of St. John” av Sir Isaac Newton är en teologisk analys skriven i början av 1700-talet. Verket granskar de profetiska texterna i Boken Daniel och Boken Openbarelse, undersöker deras historiska sammanhang och betydelse inom kristendomen. Newton syftar till att förtydliga visionerna, symbolerna och den profetiska språkformen som finns i dessa böcker, med målet att ge en djupare förståelse av deras implikationer för framtiden. I början av publikationen introducerar Newton vikten av de profetiska skrifterna, beskriver den historiska bakgrunden till Gamla Testamentet och diskuterar hur den profetiska budskapet relaterar till den politiska och andliga situationen vid sin tid. Han tar även upp de som sammanställde bibliska texter samt betydelsen av lagen som upptäcktes under kung Josiaks regeringstid, och betonar kontinuiteten i Guds förbund med sitt folk trots deras överträdelser. Det inledande delen lägger grunden för en utforskning av viktiga händelser och profetier, och belyser den tolkande ramverk som Newton kommer att använda genom hela texten.