Resor i den stora öknen Sahara under åren 1845 och 1846” av James Richardson är en historisk berättelse skriven i mitten av 1800-talet. Berättelsen fokuserar på författarens äventyrsfulla resa under ett nio månader långt tidsperiod genom Saharaöknen och tar upp personliga möten med olika stammar, såsom Touarikerna, samt beskrivningar av viktiga platser som Ghat, Ghadames och Mourzuk. Verket speglar också Richardson starka fördömande av slaveriet som han observerade under sina resor. Bokens inledning presenterar läsarna för Richardsonas motiv och avsikter med sin resa – han vill förstå livet och kulturen hos Sahara-stammarna och samtidigt öka medvetenheten om slaveriet. Han reflekterar också över de utmaningar han stötte på, både från den lokala befolkningen och det hårda ökenmiljön. Berättelsen börjar med hans initiala planer, de tvivel som vänner uttryckte angående resan, samt hans äventyrslystna inställning när han ger sig av på väg till Tripoli – vilket lägger grunden för de ansträngande men upplysande upplevelser som kommer att följa i Saharaöknen.