Resor i den stora öknen Sahara, under åren 1845 och 1846” av James Richardson är en historisk skildring skriven i mitten av 1800-talet. Berättelsen fokuserar på författarens äventyrsliga resa under nio månader genom Sahara-öknen, och tar upp personliga möten med olika stammar såsom Touarikerna, samt beskrivningar av viktiga platser som Ghat, Ghadames och Mourzuk. Verket speglar också Richardson’s starka fördömande av slaveriet som han upplevde under sina resor. I inledningen presenteras läsarna Richardson’s motiv och avsikter med sin resa – hans önskan att förstå livet och kulturen hos Sahara-stammarna, samt hans strävan att väcka medvetenhet om slaveriet. Han reflekterar också över de utmaningar han stötte på, både från den lokala befolkningen och det hårda ökenmiljön. Berättelsen börjar med hans ursprungliga planer, de tvivel som vänner uttryckte gällande resan, och hans äventyrsliga anda när han ger sig av på väg till Tripoli – vilket lägger grunden för de ansträngande men upplysande upplevelserna som kommer att följa i Sahara-ökens vidsträckta landskap.