”A Lenda da Meia-Noite” av Manuel Pinheiro Chagas är en roman skriven i början av 1900-talet. Berättelsen tycks väva samman inslag av övernaturlig legend och romantik och fokuserar på en grupp som samlats i ett gammalt lantställe, där samtal och berättelser om skräckinjagande myter utspelar sig. Huvudpersonerna är bland andra D. Isaura, en skör och fantasifull ung kvinna, och Henrique Osorio, en passionerad man som fascineras av henne, samt andra gäster på godset som livar upp diskussionerna om de kusliga berättelser som förknippas med midnatt. Romanens inledning målar upp en idyllisk scen i en lantlig miljö där naturen dominerar och betonar avskildheten hos ett stort, gammalt hus där en kvällssammankomst äger rum. Medan gästerna njuter av varandras sällskap övergår samtalen till den olycksbådande stämning som natten och midnattsklockans klämtande för med sig. D. Isaura uttrycker sin rädsla för det övernaturliga och väcker därmed diskussioner om spöken och legender, medan Henrique försöker imponera på henne. Stämningen blir allt mer spänd när klockan närmar sig midnatt, vilket leder till en gemensam bävan inför den tid som förknippas med uppenbarelser och spöken och visar samspelet mellan rädsla, fascination och romantisk spänning mellan personerna. Scenen är överlag rik på detaljerade beskrivningar som frammanar berättelsens mystiska väsen och lämnar läsarna ivriga att upptäcka vad som döljer sig bortom midnattstimmen.