”La Fontaines hundra fabler” av Jean de La Fontaine är en samling fabler skrivna i slutet av 1600-talet. Verket presenterar en serie fängslande moraliska berättelser med antropomorfiserade djur, där var och en illustrerar tidlösa lärdomar om människans natur och beteende. Fablerna kretsar ofta kring olika karaktärstyper, såsom den listiga räven, den flitiga myran och den dåraktiga gräshoppan, och ger läsarna koncentrerad visdom insvept i kvickhet och humor. Samlingens inledande del presenterar flera fabler som anger tonen för La Fontaines berättarstil. Den börjar med ”Gräshoppan och myran”, där den sorglösa gräshoppan får möta följderna av sin lättja under sommaren när vintern kommer, i kontrast till myrans hårda arbete. Andra fabler, såsom ”Tjuvarna och åsnan”, ”Vargen anklagar räven” och ”Lejonet och åsnan jagar”, följer och visar teman som girighet, bedrägeri och dårskap bland djurgestalterna. Varje berättelse är vävd kring en moralisk lärdom, vilket gör dem inte bara underhållande utan också tankeväckande och etablerar en rik tradition av fabelfort berättande som har levt kvar genom århundradena.